Nu har du läst en bit i din roman. Oavsett hur långt du har kommit, så har du säkert fått en bild av språket. Jag vill att du nu väljer ut en eller ett par meningar som du tycker visar på romanens språk. Kommentera ditt val och berätta vad du tycker om det här sättet att skriva.
"Många av dem sprack och gav ifrån sig sitt vattniga innehåll, för att därefter fyllas på nytt. Andra växte ut till riktiga förunkler, svällde upp till röda bulor, rämnade som kratrar och spydde ut tjockflytande var och blod, uppblandat med gult slem."
SvaraRaderaLinda T
"Där mängdes människo- och djurlukter, dunster från mat och sjukdomar, från vatten och sten och aska och läder, från såpa och nybakat bröd och från ägg som man kokade i ättika, från nudlar och blankskurad mässing, från salvia och öl och tårar, från fett och från blöt och torr halm. Tusen och tusen lukter bildade en osynlig ävja som fyllde grändernas raviner och endast sällan förflyktades över taken, nere vid marken aldrig.
SvaraRaderaDet kändes naturligt att välja dessa två meningar av skälet att eftersom historien i boken handlar om just dofter, så visar meningarna hur man har lyckats att sätta orden i ett sammanhang att det fungerar förvånansvärt väl. Stilen är lättläst men kan många gånger kännas gammal. För mig känns sättet att skriva helt ok.
Här, på den allra mest illaluktande platsen i hela kungariket, föddes Jean-Baptiste Grenouille den 17 juli 1738. Det var en av årets varmaste dagar. Hettan låg blytung över kyrkogården och pressade ut den av en blandning av skämda meloner och bränt horn luktande förmultningsdunsten i gränderna runtomkring.
SvaraRaderaVart dessa 2 meningar eftersom boken handlar om Jean-Baptiste och så lukten.
Läser inte så mycket, så texten är lite svårläst för min del och känns lite gammal.
Dofter: Baldini hade tusentals. Hans sortiment sträckte sig från essences absolues, blomoljor, tinkturer, exktrakter, sekret, balsamer, hartser och andra droger i torr eller flytande form (De som läser får gärna läsa sid. 47 igen)..
SvaraRaderaJag har valt att presentera den här meningen ur boken på grund av att den visar tydligt på hur jag upplever språket i denna bok. I varje person, doft eller miljöbeskrivning är författare väldigt noga med att ge många exempel för att man tydligt ska få personen, doften och känslan framför sig. Jag tror man valt att skriva boken på detta viset just för den handlar om Jean-Baptiste luktsinne och hur denna, nästan övernaturliga kraft, kan få honom att utföra de mest hemska saker.
Jag tyckte boken till en början var lite svår läst men den är samtidigt intressant så man vill ändå läsa.
När någonting beskrivs i boken så beskrivs det mycket detaljerat, precis som i dessa meningar jag valt ut. Ibland tycker jag att det blir ganska olustigt och lite för mycket med dessa ”massbeskrivningar”, men det gör boken levande och är säkert författarens avsikt.
SvaraRaderaSpråket är lite gammaldags och en del ord har jag aldrig hört förut, men förstår innebörden av dem ändå.
/Linda T
”Månskenet var det enda han tålde. Månskenet visste inte av några färger och tecknade endast svagt konturerna av terrängen. Det drog en smutsig går hinna över landskapet och ströp livet för en natt. Denna värld, liksom gjuten i bly, denna värld där ingenting rörde sig mer än vinden som ibland föll som en skugga över de grå skogarna och där ingenting levde mer än dofterna från den nakna jorden, var den enda värld som han godtog, ty den liknade hans själs värld.”
SvaraRadera”För att försätta sig i stämning frammanade han först de tidigaste, de allra mest avlägsna: den fientliga, ångande dunsten i madame Gaillards sovrum; hennes händers läderartat förtorkade odör; pater Terriers ättiksura andedräkt; amman Bussies hysteriska , heta, moderliga svett; likstanken från Cimetiére des Innocents, moderns mördarlukt.”
Jag valde dessa två meningar, kanske lite långa men det var dem jag tyckte beskrev bäst. Den första meningen beskriver lite om Jean-Baptiste Grenouille samtidigt som den visar tydligt språket i boken. Och den andra meningen är ett exempel på alla dofter man får läsa om, som ibland kan verkar helt underbara och ibland så äckliga att man får känslan att vilja hålla sig för näsan. Boken skrivs på ett rätt så gammalt sätt men det får den bara att verka mer trovärdig eftersom att den utspelar sig på 1700-talet. Den växlar väldigt mycket ifrån att vara väl beskriven och super intressant till att det bara blir för mycket detaljer och svårt att ta sig igenom.
// Izabelle Arle
På jakt efter en doft!
SvaraRaderaGrenouille skulle just till att lämna den tråkiga tillställningen för att vandra hemåt längs Louvrens galleri när vinden bar till honom något, något försvinnande litet, knappt märkbart, en flaga, en doftatom, nej mindre än så: snarare aningen om en doft än en faktisk doft - och ändå den säkra aningen om någonting som han aldrig förut luktat. Han tog ett steg tillbaka mot muren igen, slöt ögonen och vidgade näsborrarna. Doften var så oerhört lätt och fin att han inte kunde hålla fast den, gång på gång slank den undan, lät sig inte uppfångas, täcktes över av krutröken från svärmarna, blockerades av utdunstningarna från folkmassan, styckades upp och maldes sönder av de tusen andra lukterna i staden. Men så, rätt vad det var, fanns den där igen, en liten tipp bara, för en kort sekund var doften förnimbar som en härlig antydan... och försvann så strax...
Jag tycker att beskrivningen av alla dofterna är väldigt detaljerade. Ofta är det så bra skrivit att man verkligen kan känna dofterna själv. Vissa delar i boken tyckte jag dock behandlade det här alldelles för mycket och tappade lite fokus från handlingen. Jack