Parfymen – en mördares historia

Det var under tidigt 1700-tal, denne Jean-Baptiste Grenoullie föddes. En skapelse så häpnadsväckande och annorlunda att varje människa i hans närvaro kände ett obehag, om inte äcklades. Men han hade fått något en religiös endast, kunnat förklara som en gåva av självaste gud. En näsa så känslig och varsam att den var kapabel att dela upp lukter i molekyler och återförena dem i fantastiska dofter.

Grenouille som hade lämnats åt döden av sin egen mor under det lilla fiskståndet på marknaden där hon arbetade, blev om inte världens bäste parfymör, så dock bäst i Paris. Men det var inte särskilt viktigt och inte heller något han la vikt vid. Han kunde endast nå fullständig sinnesfrid om han kunde lära sig bemästra konsten att bevara en doft. Denna besatthet tvingar honom till att, som sänd från djävulen mörda unga, vackra kvinnor i tron om att lyckas extrahera dens kroppslukt och skapa den perfekta parfymen efter konstens alla regler.

”Det finns tre, min son: enfleurage a chaud, enfleurage a froid och enfleurage a huile. De är i många avseenden överlägsna destilleringen, och man betjänar sig av dem för att utvinna de finaste av alla dofter: jasminens, rosens och orangeblommans.” I detta skede av boken väljer Grenouille bort sin givna död, i order från sitt inre att verkställa sitt syfte i livet.

Kommer han lyckas framställa sitt mästerverk och till vilket pris? Det är några av alla frågor och tankar som cirkulerar runt i läsarens huvud och precis som för huvudkaraktären finner man ingen sinnesro fören man får veta svaret.

Parfymen– en mördares historia, som författats av den tyske Patrick Süskind är en storslagen roman debut och ett riktigt mästerverk. Han lyckas genom sitt sinne för detaljer att förmedla en gripande känsla som för sig djupt in i både kropp och själ. Det språk– och ordval han använder sig av skruvar tillbaka tiden och tar oss in i ett dåtida Frankrike som inte känns mer främmande än gatan utanför min dörr.

Jag tycker detta är en fantastiskt och annorlunda bra bok. Jag var skeptiskt inledningsvis då språket var svårt och boken gammal, men den fängslade mig till slut och det är jag väldigt glad för. Romanen kräver tid- och tålamod av dess läsare. Jag rekommenderar den inte till personer med lässvårigheter och därför får den betyget ”väl godkänt” utav mig.