I de allra flesta romaner, och annan slags text också, används dialog för att skapa dynamik mot den berättande texten. Ofta för dialogen handlingen framåt snabbt. Dialog är alltså när man återger tal, att någon säger något rakt ut. Det finns olika sätt att skriva repliker på (se läroboken sidan 99).
Hur gör författaren till din roman? Används samma teknik genom hela romanen och vilken är det? Skiljer sig språkbruket i dialogen jämfört med övriga texten? Tycker du att dialogen fungerar bra här? Vad tycker du generellt om dialog i text? Styrk det du påstår med hjälp av citat ur boken (som du självfallet markerar med citattecken).
"Herr Baldini tänker gå ut?" "Nej", sade Baldini, "jag tänker dra mig tillbaka till mitt arbetsrum några timmar och önskar absolut inte bli störd." "jag förstår ni tänker komponera en ny parfym."
SvaraRaderaSå ser ett exempel på en dialog ut i boken, det tycker jag kan bli lite rörigt och väldigt mycket citat tecken. Men författaren använder sig även av ett sätt att presentera en dialog på där man traditionellt skriver namnet på den som talar till vänster och dialogen till höger. Då ser man tydligt vem som säger vad och har lätt att avgöra att det är en dialog. (Finns exempel på sid. 49 då det är svårt att ställa upp en sådan dialog här)
Skillnaden på språket författaren använder sig av och språket i dialogen kan skilja sig en del då denne person som skrivit boken, skriver den med sina ord och dialogen bör man skriva i dåtid och använda de ord denne person troligtvis använde (på 1800-talet). Dock så upplever jag samma språk i både text och dialog vilket jag föredrar.
Jag gillar dialoger i böcker det gör dem mer personliga på något vis och man lär känna karaktären bättre. Tyvärr upplever jag inte att det är särskilt mycket samtal i denna bok då huvudkaraktären är tystlåten och inte säger särskilt mycket.
I den här romanen så använder sig författaren av flera olika stilar när det gäller dialoger, den talande dialogen exempelvis är uppbyggd efter ett språkbruk som är skrivet där flertalet omoderna ord utnyttjas inte bara under dialogens gång utan också genom hela boken. Ett exempel är "Jag vet inte om det är det skråmässiga sättet, ty det känner jag inte till, men jag gör det på mitt sätt." Här gör författaren en skillnad i berättandet genom att utnyttja citattecknen enbart till den talande dialogen.
SvaraRaderaEn annan slags dialog som författaren gärna använder sig av och blandar friskt med är den tänkta monologen som också ibland övergår till en sorts dialog mellan en av karaktärerna och författaren själv, exempelvis "Ja som ett barn, tänkte Baldini; han ser med ens ut som ett barn också, trots sitt ärriga, fårade ansikte och den knöliga gubbnäsan. jag tog honom för äldre än han är, och nu tycks han mig yngre; som tre eller fyra år verkar han på mig; som de där otillgängliga, obegripliga, egensinniga små varelserna som ännu inte blivit människor och som, påstått oskyldiga, bara tänker på sig själva, som despotiskt vill lägga under sig allt i världen och väl också skulle göra det, om man lät dem hållas med sitt storhetsvansinne och inte genom de strängaste uppfostringsåtgärder undan för undan diciplinerade dem och ledde dem fram till den fullvärdiga människans existens."
Vilket för mig fungerar väldigt bra och gör berättelsen mera intressant med sina variationer.
För mig är dialog inte ett måste, utan något som kan tillföra en berättelse mera krydda.
Har lyssnat på ljudbok, så har svårt att kommentera detta. Jag ska nog låna läsboken också så jag får se hur den ser ut.
SvaraRadera/Linda T
I denna bok använder sig författaren av två dialoger ena är,
SvaraRadera"Herr Baldini tänker gå ut?" "Nej", sade Baldini, "jag tänker dra mig tillbaka till mitt arbetsrum några timmar och önskar absolut inte bli störd." "Jag förstår ni tänker komponera en ny parfym." och den andra är,
Baldini Naturligtvis inte.
Chenier Den luktar synnerligen ordinärt, den här
"Amor och Psyche".
Baldini Vulgärt?
Chenier Alltigenom vulgärt, som allt från
Pelissier. Jag tror det är limettolja i
limettolja i den.
Jag tycker språket skiljer sig i dialogerna. I den första dialogen jag nämnde använder sig författaren av det egna språket, och i den andra så skriver han så som dem säger. Båda funkar i denna bok tycker jag, men föredrar nog det andra exemplet då jag inte är van med att läsa böcker. Beror kanske också på vad för slags bok man läser. Ibland tappar man bort sig i boken när det är skrivet i det första dialog exemplet.
Dialoger skrivs på vad jag kan se tre olika sätt: en dialog han har med sig själv, i tanken, och en konversation oftast mellan två personer där det finns t.ex. >>Hej!<< som avskiljare mellan bokens handling och en konversation. På en sida i hela boken är det en tydlig dialog där det första som framgår är personens namn sedan det personen i fråga säger och sen kommer nästa namn och dennes svar eller tillägg till konversationen.
SvaraRaderaJag tycker inte att dialogernas språk skiljer sig något avsevärt ifrån språket boken är skriven i, författaren slänger in lite gammeldags ord när det passar men i stort sätt är den skriven på ett och samma sett.
Precis som det står så tar dialogerna en framåt lite snabbare, men jag tror nog att en bok som i övrigt beskrivs så pass väll skulle klara sig utan dialogerna. Man får inte någon speciell uppfattning av hur personen som för dialogen är genom att läsa det som står sagt eftersom att det i princip är samma språk hela tiden.
Dialoger kan vara värt att ha i vissa böcker, inget jag tycker är super viktigt. Men som jag skrev så skulle det inte behövas i just den här boken för att den är så otroligt väl beskriven. Annars kan dialogerna funka bra när dem reflekterar i hur den talande är som person och ger läsaren en liten mer uppfattning om karaktären.
En dialog han för med sig själv i sin tanke: ”Den enda som någonsin har sett den i dess sanna skönhet är jag, eftersom att jag själv har skapat den. Och på samma gång är jag den enda som den inte kan förtrolla. Jag är den ende för vilken den är meningslös.”
Den mest förekommande dialogtypen: ” >>Aha<< sade Baldini >>och vad mer?<<
>>Orangeblomma, limett, nejlika, mysk, jasmin, sprit och något jag inte vet namnet på, här, ser ni, där!<<
>>Storax?<< frågade han.
Grenouille nickade. >>Ja. Det är det i den. Storax.<<
Och den dialogen som är den lättaste att följa men som bara förkommer på en sida är:
”BALDINI Naturligtvis inte.
CHÉNIER Den luktar synnerligen ordinärt, den där Amor och Psyche.”
// Izabelle Arle