I kursplanens mål står bland annat att eleven skall:
"kunna formulera egna tankar och iakttagelser och göra egna bedömningar vid läsning av saklitteratur och litterära texter från olika tider och kulturer".
Så nu vill jag att du kommenterar dina egna tankar och upplevelser av den här romanen. Finns det något i boken som berör dig och din livssituation? Lär du dig något av den här romanen? Om andra? Om dig själv? Finns det något allmänmänskligt eller allmängiltigt i den här romanen?Känn dig fri att filosofera lite runt dina egna tankar som uppstår när du läser den här romanen.
I romanen vi läser så beskrivs miljön, tidpunkt och känsla väldigt tydligt, så man får direkt en bild av hur det såg ut och var på den tiden, före den franska revolutionen. Fint folk bar peruk och åkte häst och vagn medan merparten, de fattiga var skitiga och arbetade hårt för sin egen existens. Sjukdomar cirkulerade i luften och råttor fanns vart man än vände blicken. En tillvaro vi aldrig hade accepterat idag.
SvaraRaderaJag får upplevelsen från den här boken, precis som jag skrivit tidigare, att de hela tiden vill förmedla en känsla genom att tydligt beskriva saker och ting och för mig fungerar det verkligen, det gör nästan boken lite otäck. Flera gånger när jag stannat upp ur läsandet och funderat på hans beteende, hur han "suger upp" lukten ur unga kvinnor. På sättet det beskrivs får jag små rysningar och känner obehag. Samtidigt vill jag läsa vidare och se hur det går för honom. Hur långt kan egentligen besattheten av den perfekta doften driva honom(?).
Egentligen kan jag inte påstå att boken påverkar min livssituation alls, mer än att det förmodligen finns människor i dagens samhälle som drivs av samma besatthet som Jean-Baptiste, (även om de inte besitter samma unika talang) vilket är skrämmande tanke och något jag inte känner för att fördjupa mig i heller.
Jag tror att är man någorlunda intresserad av parfymer, kan man nog lära sig grunderna för hur man gick till väga för att skapa en parfym redan under 1800-talet. Personligen hamnar inte mitt fokus i själva parfym tillverkningen, utan jag intresserar mig mer i greniolle och dennes relation till den legendariske parfymören Baldini. Hur han maniskt, till varje pris vill lära sig allt inom parfymens hantverk.
Det är fascinerande hur en människa kan vidga sitt liv åt ett enda intresse och besatthet. Jag har själv varit framgångsrik i idrott och även om jag har påstått att det är "mitt liv" så har jag aldrig ens varit i närheten av det som beskrivs i boken och jag har svårt att se mig någonsin bli så det heller. Dock vet man ju inte hur en uppväxt som grenoille faktiskt är med om påverkar en människa, eller om han helt enkelt föddes med en gåva han varken kan sätta stopp för eller påverka.
Det är helt klart en djup och svår bok med mycket tankar och frågetecken. Jag tycker det är intressant. När vi blir tvungna att ta ställning och svara på frågor får man igång ett tänk där inser att det egentligen inte finns några direkta svar, utan alla upplever och har olika tankar vilket är roligt och det ska även bli intressant att läsa hur de andra svarar, upplever boken.
Mina tankar och känslomässiga upplevelser efter det att jag har läst ut romanen, är splittrade i den delen att allting som Grenouille egentligen eftersträvade med sin jakt och glödande passion för dofterna var att bli accepterad både som en människa, för den personen som han faktiskt var och inte som något som kom från djävulen vilket var väldigt farligt på den tiden. Men även att få vara det geni när det kom till dofter där han kunde både identifiera dofterna och att även tillverka dem så exakt i detalj att de inte kunde skiljas från orginaldofterna, kort och gott att få vara omtyckt och accepterad av andra människor och det var något som han inte kände till och med tiden även började att förstå någonstans inom sig att han saknade, även om han kanske aldrig kunde förstå det fullt ut eftersom den lidelse för dofter som Grenouille hade var hans värld och styrde hans val och möjligheter. Vilket gjorde att han inte kunde se så mycket längre vilket gör historien väldigt sorglig. För mig så är det något av det mest allmänmänskliga beteende som vi människor har under vår livstid. När det kommer till min livssituation så kan jag inte sammankoppla den situationen på samma sätt även om jag kan förstå den glöd som Grenouille hade med sitt insamlande av dofter och det är något som jag kände igen, mycket för att jag själv var en samlare när det kom till musikalbum.
SvaraRaderaDet som jag tror man kan lära sig av just den här romanen är att lagom är bäst och även det att man kan lyckas med det mesta om man har glöden, energin och ideerna för det som man har föresatt sig och att det inte finns någonting som inte är omöjligt.
Hela bokens handling berör mig verkligen, inte på det sättet att jag själv känner igen mig i det utan mer på grund av hur den är beskriven. Man har hela tiden en bild i huvudet hur allt runt omkring såg ut och hur människorna uppförde sig. Eftersom att den utspelar sig på 1700-talet då människorna levde ett hela annorlunda liv ifrån hur vi lever idag så kan det vara svårt att förstå hur det verkligen såg ut på den tiden. Men författaren har skrivit allt så väl och måste ha varit otroligt påläst just om levnadsförhållandena både i den tiden och just i Frankrike. Det som skiljer den här boken ifrån många andra böcker är man får inte bara en bild av hur det såg ut, den beskriver lukterna så tydligt och väl hela tiden att om man blundar kan man nästintill befinna sig i Grenouilles plats.
SvaraRaderaDet enda som berör mig är att jag är otroligt tacksam att jag lever nu och inte då, när det var en så stor samhällsindelning mellan rika och fattiga. Självklart finns det en viss delning i vårt samhälle också men man måste inte stå och gräva ner lik med en spade eller rensa ruttna fiskinälvor och knappt har råd med mat bara för att man är fattig.
Det enda jag ”lärde” mig var att det finns människor till allt och att någon som är så besatt som Grenouille är att skapa den mest åtråvärda parfymen borde spärras in. En besatt het känns inte som något hälsosamt uttryck, men det kan nog absolut komma i olika grader där Grenouille var den högsta graden av besatt utav dofter. Jag lärde mig också att jag inte använder min egen näsa så pass mycket för att uppfatta ens en tiondel utav de dofter som var beskrivna. Efter att ha läst den här boken kan jag bara stanna upp för att dra ett djupt andetag bara för att känna lukterna som omger oss.
// Izabelle Arle
Jag tycker inte boken berör mig så jätte mycket, då det känns så overkligt fast än det finns sådana människor. Jag kan enkelt sätta mig in i miljön då beskrivningen är riktigt bra, allt är beskrivet om hur det ser ut osv. Man får en bild av 1700-talet, som man kanske inte hade förut. Brukar säga till ungdomar att vi ska vara tacksamma att vi lever i Sverige och inte något fattigt land, för det skulle kunna vara som i boken.
SvaraRaderaOm något skulle beröra mig lite så skulle det vara att vi faktiskt har folk som Grenouille, fast kanske inom ett annat beroende område, han är beroende av dofter och i verkligheten har vi folk som är beroende av annat som är nog kanske värre.
Något jag fått från denna bok är att man ska uppskatta det man har, den tid man lever i nu och inte klaga. För vad skulle man säga om man levde på sådana områden eller den tid som i boken. Många klagar, men egentligen har dem det riktigt bra.
//Jacek H
Redan i inledningen fick författaren mig att rynka på näsan och utbrista ”näee!” Den otroligt detaljerade beskrivningen av alla stinkande dofter i Paris, gör att jag vill gå utomhus och andas frisk luft. Jag har alltid varit lite känslig för lukter och jag tycker det är roligt att ha fått upptäcka en historia som helt byggts upp kring detta sinne. Den påverkar mig faktiskt fortfarande fysiskt när jag tänker tillbaka på vissa scener.
SvaraRaderaBoken får mig att fundera över människans psyke och hur olika vi alla är. Vad beror det på? Jag tänker på huvudkaraktärens asociala förmåga och stora brist på medkänsla, som är lätt att ursäkta med (eller skylla på) sättet han behandlats från födseln och under sin uppväxt. Eller är det så att det är medfött och att det senare förstärkts av människorna i hans omgivning? Vem bär ansvaret för hans beteende och sätt att vara?
Idag har vi läkare som kan göra utvärderingar, ställa diagnoser och sätta in behandlingar och mediciner. Till skillnad mot det som skedde på 1700-talet har vi, tack och lov, en helt annan medvetenhet idag.
/Linda T.