Jag vill att du går till Stadsbiblioteket. Ta med dig något att anteckna på/i. Ta dig tid att gå runt lite planlöst inne på biblioteket. Skriv ner saker som dyker upp i ditt huvud när du är där. Det kan handla om:När du kommer hem skriver du en reflektion över ditt biblioteksbesök med någon av följande rubriker:
En antik inrättning mitt i centrum
En mötesplats för människor
Informationssökningens Mecka
Mitt bibliotek
Din texts innehåll är med andra ord ganska fri, både vad gäller form och innehåll. Ha ordet reflektion i åtanke!
Bildkälla: Örebro stadsarkiv/okänd fotograf
Mitt bibliotek
SvaraRaderaJag tycker det luktar lite önket när man kommer in i biblioteket sen när man går lite längre in så luktar det gammalt.Dom som är på bibiloteket sitter och pluggar eller bara går runt och letar, Det var inte så jätte mycket folk här när jag var här. Det är väldigt tyst och det känns som om hela byggnaden är full av böcker. När jag går in i bibiloteket så känner jag mig lungn, som om all stress flög ur kroppen.
Mitt bibliotek!
SvaraRaderaI mitt bibliotek som ligger inne i stan, ligger lite "gömt" När jag går innanför dörrarna så kommer en lukt mot mej som jag inte riktigt gillar, gamla böcker o damm. Inne i biblioteket sitter det många studenter, som jag blir imponerad av. Dom ser ut som att vara så inne i sitt arbete så att dom inte ens skulle märka om en bomb slog ner. När jag går mot barnhyllorna får jag en myskänsla. Jag ser mammor/pappor som sitter med sina barn och läser. Man ser verkligen hur barnen myser och lyser upp. Men min favorit del av biblioteket är källaren, det är något som är så spännande med att vara där nere. Alla riktigt gamla böcker och speciellt hyllorna. Men jag kommer alltid på att tänka på en skräckfilm, tänk om någon skulle klämma fast mellan "dragdörrarna", själva atsmofären är lite läskig med spännande. Jag älskar gamla grejer det känns som att det finns en historia bakom allt. När jag går upp från källaren tittar ofta bibliokarien mot mej och nickar lite hälsande. Jag undrar jämt, hur mycket folk finns det här egentligen? Finner dom ro av att vara här? För mej är det alldeles för tyst så att jag blir nästan stressad för att få komma därifrån.
Mitt bibliotek.
SvaraRaderaNär Jag kom in i biblioteket var det folk överallt, blandade åldrar sprang runt. Vissa skulle till det vi kallas cityakedemin, andra satt i godan ro och läste en bra bok.
Jag själv tyckte att det luktar som man luktar på ett bokblad, tyst och lugnt va det trots mýcket rörelse. kännde då att jag bara ville göra min sak och komma ut i friska luften. Det var mitt bibliotek besök. av våran kära stadsbibliotek.// Mickael spennare
Mitt bibliotek - en mötesplats för människor
SvaraRaderaNär jag kliver in på det stora biblioteket i Kumla är det en känsla av lugn och harmoni som slår mig. För mig har alltid bibliotek stått för en plats där man kan finna lugn och ro, men även en plats där man kan känna sig trygg. Då jag i hela mitt liv umgåtts med vänner som aldrig någonsin skulle få för sig att gå till ett bibliotek var det för mig en plats där man fick vara ensam och kunde lägga fokus på att läsa (under min skoltid).
Doften av bibliotek känns gammal och skulle jag sätta ett ord på det så skulle det bli historia. Det finns en blandning av dagens skvaller tidningar och böcker så gamla att man blir alldeles häpen.
Ljudnivån är relativt hög när jag passerar receptionen för att gå ett varv och se mig omkring. Det är någon slags pensionär träff för kvinnor där och förmodligen har de mycket att prata om. Alla vet att det ska vara ”tyst” på ett bibliotek, men här i Kumla har de både grupprum och små hörn där man kan slinka in om man behöver vara alldeles ensam. Så även om det diskuteras flitigt på ena sidan kan man ha det lugnt och skönt på den andra.
Biblioteket är naturligtvis fullt med böcker som det bör vara, men man har även valt att försöka höja trivseln genom att ställa ut en del konst som man kan ”slänga ett öga på” om man är intresserad av sådant
.
Atmosfären är bra och jag trivs väldigt bra här, den får mig att varva ner. Dock så försvann lite av den gamla känslan som hör till ett bibliotek när de renoverade för ett antal år sedan.
Tyvärr tror jag det är mindre och mindre människor, som tar sig tid att gå dit och bara vara. Att läsa en bok i lugn och ro, är något som motverkas av ett samhälle fullt med stress och måsten idag.
Mitt bibliotek
SvaraRaderaDet första som slår mig när jag kommer in är doften. Det doftar papper, gammalt trä och åldrat tyg. Och bokstäver. För mig har litteratur och historia denna doft. En bekant och trygg känsla sprider sig i kroppen och, som alltid på bibliotek, väcks mina barndomsminnen. Jag kommer ihåg hur jag som liten besökte biblioteket med dagis. Jag fick lära mig att leta efter böcker i bokstavsordning och att när jag plockade ut en bok ur hyllan, skulle boken bredvid vändas på, och ställas på tvären. På så sätt var det enkelt att se var den jag tagit skulle ställas tillbaka. Jag tyckte det var så smart och använder självklart fortfarande den metoden.
Jag fortsätter in i lokalen, går förbi lånedisken, passerar datorerna där några människor sitter och knappar på tangentbord, läser på skärmar och antecknar i skrivböcker. De letar nog information, tänker jag. Eller inspiration. Jag funderar vidare: De kanske håller på med något skolarbete, precis som jag. Hoppas de hittar det de behöver.
Alla möjliga sorters människor finns här. Unga, gamla, svenskar, invandrare. Män, kvinnor, barn. De med slitna kläder och de med nya, moderna. Någon har glasögon och bär på massvis av böcker, en annan sitter tyst och stilla och läser intresserat i en stor, tjock bok skriven med pyttesmå bokstäver.
Ju närmare jag går mot den bortre väggen, ju tystare och lugnare blir det. Här infinner sig den riktiga bibliotekskänslan jag uppskattade så mycket som liten. Jag kommer ihåg hur bibliotekarien myndigt påtalade ”att man ska vara tyst och visa andra respekt när de läser.” Jag tar på måfå en bok ur en hylla och sätter mig vid ett runt bord och bläddrar bland sidorna. Här skulle jag kunna sitta hur länge som helst och försvinna bland bokstäverna i otaliga tryckta texter. Trots att många, många människor passerar här inne känner jag ett, nästan andaktsfullt lugn. Här försvinner världen utanför. Detta är en plats för mig, för egen tid. Detta är min oas i stadens vimmel. Detta är mitt bibliotek.
Mitt bibliotek
SvaraRaderaMin första tanke när jag kommer in på biblioteket är att det är väldigt stort. Jag tycker att huset påminner lite om något gammalt hus men det är det kanske inte.
Det luktar gammalt och det luktar papper. Känner många olika parfymer också ju mer man går runt i den stora lokalen.
Det första jag ser är några ungdomar som sitter och läser och pluggar, man ser att dom verkligen är helt inne i sitt arbete. Till höger har man Cityakademin och där är det fullt med folk. Jag går framåt och förbi lånediskarna och går och kollar lite i hyllorna, en del böcker står huller om buller.
Det luktar nu gammalt tyg och böcker. Doften är inte speciellt god i mitt tycke.
Man blir lugn av att vara i biblioteket då det är så tyst och ingen som springer runt. Alla sitter och gör sitt. ´Men jag kan inte vara där inne för länge för då blir jag rastlös och tycker att det är för lugnt. Måste ut och få lite rörelse runt mig.
/ Lena Jansson
Informationssökningens Mecka
SvaraRaderaSå fort man kommer innanför dörrarna på biblioteket, börjar mina fem sinnen att jobba, böckerna luktar som gammalt papper. Jag ser människor som rör sig snabbt men ändå smidigt och långsamt, ljudnivån är dämpad, man ser alla sorts människor där, från olika kulturer, man ser barn och ungdomar, blinda, döva, gamla, studerande, men inte att glömma personalen som jag upplever som väldigt erfarna. Byggnaden är förhållandevis stor, där finns böcker, tidningar, ljudböcker ett arkiv, datorer,och en kopiator. Det mesta man kan behöva i ett modernt stadsbibliotek.En atmosfär som är stämningsskapande.Man känner sig lugn och avslappnad. Man får vara ifred ingen som stör.
//Carina Beijer
Mitt bibliotek.
SvaraRaderaDet är väl inte sådär jättetyst. Man hör barnen fnissa och ungdomarna småprata. Iallafall vid barn/ungdomshyllorna. Kommer man längre in i bibblan så är det lugnare, tystare, nästan helt knäpptyst. Det luktar böcker. Böcker, använda och vällästa böcker har en speciell lukt tycker jag, och den lukten finns överallt. Det ser tråkigt ut. På vårat bibliotek här så finns det inte mycket att titta på. Det är fula hyllor fulla med böcker, några gamla datorer här och där, lite fula trästolar och välanvända fotöljer. Inga krukväxter, inga tavlor. Det man oftast träffar på är barn. Dom letar antagligen efter spännande bilderböcker alt. lättlästa böcker. Man kan se en och annan pensionär sitta med en tidning också. Stämningen är väl sådär. Jag kan inte påstå att jag gillar den bibblan vi har här. Kvinnan i receptionen är ofta otrevlig vilket gör att stämmningen blir en aningen stel, eller konstgjord. Nä, jag tycker inte om det lokala biblioteket vi har, utan föredrar nog stadsbibblan. /Jennie Lilja
Mitt bibliotek
SvaraRaderaBiblioteket, en plats man nu allt oftare besöker. Det första som slår mig i tankarna när jag öppnar portarna mot biblioteket med båda barnen i händerna är doften av "bibliotek" en doft som aldrig, iallafall under mina 26 år har förändrats. Det är en instängd lukt och en blandning av gamla skrifter och böcker. Det är helt otroligt hur en plats som denna med så mycket människor runt omkring kan få mig att känna mig så lugn. Kan det vara något aromiskt i luften? eller är det bara en bibliotekts känsla?
Jag börjar med att titta mig omkring, det är verkligen en mötesplats för alla sorts människor. Människor från olika kulturer, funktionshindrade, blinda, äldre, inte minst dem yngre. Tittar man lite närmre, vilket jag inte tänkt på förut är vilket lugn alla människor som befinner sig här har. Det är lite som att gå in i en kyrka, något andligt. Om barnen tillåter skulle jag nog offra lite mer tid här, nu när man ändå tagit sin tid att titta runt.
Ju längre in du kommer i lokalen ju allt lungnare blir det, hyllorna är fyllda med böcker och man ser hur bibliotikarien gör sitt jobb genom att sortera, ställa tillbaka och låna ut böcker. Lite längre bort åt höger sida finns möjligheten att kunna sätta sig ner och bläddra igenom böcker eller om man finner tillräckligt med ro t.o.m. studera. Jag minns gott och väl från min tid på högstadiet hur jag efter skoltid tyckte om att "plugga" i biblioteket. Än idag kan det hända att jag gör samma sak. Datorer finns lite utspritt överallt, allt du behöver är ett inloggningsnamn med ett lösenord för att kunna använda dem.
Barnböcker, det efterlängtade! Något som mina barn sett fram emot har vi nu hunnit närma oss. Tänk va bra att ha möjligheten att kunna låna vilken bok som helst (förutom referensböcker.) Det tar man för givet. Tur att barnen är med, en lass med böcker fick vi med oss hem iallafall. Man får sig en tankeställare, man kanske borde besöka biblioteket lite oftare. Väl mot utgång, förbi informationsdisken, och låneutlämningen får man en liten känsla av, tillbaka till verkligheten, det är väl så man kan tycka.
Jacklin Cakar
Mitt bibliotek
SvaraRaderaMan ser ganska snabbt från utsidan att det är ett bibliotek, man ser in genom dem stora fönstren och ser allt inne i biblioteket. När man kommer in så ser man skyltar hängandes i taket (City Akademin, Café internet) och på dörren så hänger det en skylt (medborgar kontoret). Jag satte mig på en bänk till höger om ingången och kikade runt lite, lyssnade och luktade lite. Det jag hörde just då var två äldre damer som pratade på ett utländsktspråk, lätt lite som arabiska eller liknande, dem pratade ganska högt för att sitta inne på ett bibliotek. Jag trodde att det var tyst och lugnt på ett bibliotek, men så var inte fallet. Det sprang barn och lekte, folk prata högre än vanligt, en stund kändes det inte som ett bibliotek. Rätt blandat folkslag som kommer hitt, allt från yngre till äldre och från olika kulturer. Många kommer hitt för att läsa, hämta fakta och andra kanske ska till medborgar kontoret.
Men så gick jag lite längre in och där vart det tystare och lugnare, satt personer lite här och där, läste och pluggade. Längre in kunde man slappna av och njuta av boken man läste. Många stod och letade i databasen, andra bland hyllorna, några såg ut som frågetecken.
Från början luktade det inte så mycket, men när man gick in djupare så började det lukta lite gammalt. Byggnaden inne är ganska öppen med många pelare som stöd, flera våningar och biblioteket är direkt när man kommer in, arkivet en trappa ner och så kan man gå upp för att besöka kultur och fritidsförvaltningen.
Det var nog det om Statsbiblioteket i Örebro.
//Jacek Hoffmann
Mitt bibliotek
SvaraRaderaJag öppnar dörren, vid första anblick ser jag ungdomar sitta vid datorerna. I soffan närmast dörren ser jag en kvinna läsa en bok. Går längre in i lokalen, ser att människor i 20-30 års åldern sitter längst ett bord och studerar tillsammans.
Ljudnivån inne i biblioteket är bra. När klockan är runt lunch så höjs ljudnivån vid datorerna en aning.
Jag tycker det luktar så som i övriga lokaler i skolan, det är ingen lukt jag reagerar på.
I lokalen är det bokhyllor längst väggar och mitt på golvet. I biblioteket finns även grupprum. Stolar och bord placerade lite var som. Datorer finns det också gott om.
Jag tycker om atmosvären, man blir lugn av att vara där. Sätter mig och läser en bok i väntan på lektion.
Detta är mitt bibliotek, i skolan.
Sandra Vilén
Informationssökningens Mecka
SvaraRaderaStadsbiblioteket som jag besökte i mina tankar med de fem sinnena som jag har, gav mig en del både roliga och intressanta fakta som jag annars inte hade reflekterat över så mycket tidigare.
Det första som slog mig när jag klev in i biblioteket genom ingången eller den slussliknande anordning som den byggnaden har, var att allting saktades ner mycket tack vare de dubbla dörrar som finns där och som antagligen har satts upp just som ett extra skydd för de böcker och tidskrifter. Just för de dagar då det regnar eller att luften har en större procentuell del av vatten i sig.
Det gav mig också när jag äntligen kunde passera den sista dörren, hur känslan gick från den råa, lite kalla och fuktiga luften som senhösten gärna för med sig in i en varm, torr och mera stillsam värld där man kunde direkt känna hur tiden på något sätt rörde sig mycket långsammare.
En värld där informationen strömmande finns i både text och bild om man bara tar sig tid att känna efter.
Doften är något som jag kan erinra mig rätt starkt utav just för att det är det andra intrycket som jag får direkt när jag stiger in. Dofterna som kan bli en blandning av den torra doften från gammalt papper uppblandat med en inte så stark doft utav kaffe, om man nu står rätt nära trappan som går upp mot Cafeét som ligger där en trappa upp.
Men det är något också i luften som får mina smaklökar att kännas vid den torra nästan lite beska smaken från gammalt papper som har legat alldeles för länge.
Synen som möter mig är blandad just den dagen som jag är där, från att vara rätt folktomt till att det kommer in mera människor som styr sina steg mot informationsdisken där det står några människor som ser ut att vara redo att vara till hjälp för dem. Lite längre bort kan jag se hur det står rader av hyllor med böcker som fortsätter längre in i lokalen. När mina ögon vandrar från hyllorna till väggarna som också har hyllor som är belamrade med böcker.
När jag börjar att röra mig inåt lokalen, kommer jag att passera informationsdisken och där kan jag också höra hur diskussionen vågor går höga om hur ett lånekort fungerar och om det verkligen är nödvändigt att ha ett sådant. Det gällde visst någon sorts form av projektarbete med mikrofilm. Kan inte erinra mig så mycket ljudet av hur pärmar öppnar sig och blad vänts från det besöket på Stadsbiblioteket, vilket var mycket synd.
En mötesplats för människor!
SvaraRaderaJag valde att besöka Kumlas bibliotek eftersom att det enligt mig är en mer livad plats än biblioteket här i Örebro som känns väldigt strikt och tystlåtet.
När man först går in igenom ingången kommer man direkt till receptionen, på vänster sida ligger ett litet café och till höger ett kapprum. Eftersom att det oftast är mycket folk inne på caféet så möts man av en hög ljudnivå vilket inte är vanligt på bibliotek. Men det gör att man inte känner ett tvång till att behöva smyga runt på tå och knappt våga andas.
De som jobbar där går runt och ser sura ut, skulle aldrig fråga om deras hjälp. Men som tur är finns datorer till sådant.
Jag har med mig min dotter så vi går först till barnavdelningen där det är många andra små barn, alla ska på barn teatern som biblioteket anordnar ca.1 gång i veckan.
Det är stoj och stim, alla barnen är glada och förväntansfulla. Några sitter och bläddrar i böckerna medan andra springer omkring och leker.
När föreställningen har slutat går vi runt lite. Biblioteket är modernt, högt till tak och kallt. Det finns ingen speciell biblioteks känsla som lukten av gamla böcker eller en tyst ljudnivå.
Vid datorerna sitter många ungdomar som förhoppningsvis arbetar med skolarbete men dem som har tröttnat surfar lite innan den bokade tiden tar slut.
Eftersom att det är en sådan hög ljud nivå för att vara ett bibliotek har dem rum som man kan boka, de rummen är ljudisolerade så att man inte störs. Jag själv gillar inte bibliotek men den starkaste känslan jag fick under tiden jag var där var att det är en mötesplats för människor, ungdomar som studerar tillsammans, äldre som fikar och läser tidningar tillsammans och barn som leker samtidigt som dem lär.
// Izabelle Arle
Mitt Bibliotek
SvaraRaderaFörst när man gick in i biblioteket så uppmärksammade jag hur högljutt det var där inne, inte alls som det brukar vara. Det stod en mamma framme vid en disk och frågade om böcker, hon hade med sig tre barn. Ett av hennes barn satt i en barnvagn och den skrek, hennes andra barn låg och krälade på golvet medans den tredje gick fram och tillbaka mellan hans bror och mamman med sin jacka släpandes på golvet. Jag tittade ner på golvet framför mig och det var extremt smutsigt. Bakom mig så sitter det en liten kille som nästan var helt grönklädd både hans byxor, jacka, tröja och ryggsäck var nästan helt gröna . Han såg vilsen ut när han satt där alldeles själv. Helt plötsligt när jag satt och antecknade så öppnades dörrarna in till biblioteket, in kommer en gubbe farandes i full fart fram på en permobil. Sådan tur var så låg inte killen kvar på golvet. Mitt bibliotek ligger mitt uppe på stan, det är väldigt stort och kalt där inne. Det har inte heller någon mysfaktor som man vill att ett bibliotek ska ha. Men det luktar i alla fall som ett bibliotek ska lukta dvs. många och gamla böckers lukt. Jag reser mig upp och går längre in i biblioteket, lukten håller i sig men det blir lugnare och tystare. Man ser oerhört få personer gå runt och bära på böcker. När jag går mot utgången så sitter killen med de gröna kläderna fortfarande kvar och ser vilsen ut. Detta är lite om hur mitt bibliotek på stan är.
Mitt bibliotek
SvaraRaderaBiblioteket, en plats man går in på för att hitta en tyst ställe där kan man få ordning på sina tankar genom o läsa nåt i lungt o ro eller leta efter sin favorit bok etc.. Inte alltid blir sådär, ungdomarna småpratar och små barnen som fick följa med , är inte alltid lugna. Så fort jag öppnar dörren känner lukten av böcker. Böcker, använda böcker har en speciell lukt tycker jag, och den lukten finns överallt. Känner lukt av papper som har torkat för så många gånger.
Jag ser alla sorters människor, allt från små barn till äldre som kommer hit för o läsa tidningen. Studenter som letar i hög fart sina uppsats böker , ungar som tycker att de är kul o bara blädra igenom alla serietiddningar och mamman eller pappan som letar efter sin favorit deckare.
Lokalen har en öppet planlösning, lätt o kolla efter alla skyltar som hänger från taket och hyllorna står bara där och inte hur som hälst utom i en hyllsystem som gör att man går inte vilse där. Ordning o reda på alla hyllor, väldigt bra markerade med stora bokstäver eller siffror. Biblioteket utsprider sig på två våningar, arkivet ligger en trappa upp och där går att besöka kultur och fritidsförvaltningen. Samma lukt finns överallt, lukt av en gammalt boende kan man känna i arkivet, kanske beror på att man får inte vädra för mycket, tror att den har med fukten o göra.
Hur som helst, allt från detta lugna öken forsvinner så fort man öppnar utgång dörrarna...
En mötesplats för människor
SvaraRaderaJag känner doften av böcker, enligt mig en typisk lukt som jag tycker att det lukter på de flesta bibliotek. Jag ser ett flertal äldre män som sitter i sin frid fullhet och läser dagens tidning, lite ungdomar som sitter i lite samlade grupper och några för sig själva och studerar böckerna och en skolklass med mindre barn som går runt i en samlad klunga och får lära sig hur ett bibliotek fungerar.
Ljudnivån är ganska hög men inte ifrån biblioteket utan ifrån cafét som är en våning upp men det värkar inte som om någon bryr sig om det. Byggnaden är ganska fint inrett för att vara ett bibliotek tycker jag med mycket soffor, stolar och bord. Det står även lite datorer här och var som folk sitter vid och för att inte glömma alla rader med hyllor fyllda med böcker från alla tider. Jag gillar den lugna och harmoniska stämningen som det är här inne där man ser folket läsa eller bara sitter i små grupper och talar lugnt med varandra.
En antik inrättning mitt i centrum
SvaraRaderaJag kommer in genom dörrarna och möts av kontrasten mellan ljudet av buller och människor utanför, medan det inne i biblioteket är alldeles tyst och lugn det ända som hörs är bläddrande i böcker och små tysta steg. Det första jag möts av är den nya tekniken så som dator och andra elektriska hjälpmedel. Men det är inte där jag vill vara det är inte det som intresserar mig just i denna stund. Jag går vidare längre bak och andas in doften av bläddrat papper. Jag känner på boken och följer de räfflar som är på den här bokens omslag, jag kan nästan känna smaken av boken i munnen.
Omkring mig sitter människor i tystnad och läser förutom ett gäng ungdomar som sitter i en av sofforna och pratar, Men det är inte dom som jag koncentrerar mig på. All min fokus ligger just nu på att upplösas i bokens mysterium.
Inget känns som just det här. Detta gamla antika sätt att utbyta information och underhålla kanske är döende men för mig så lever det, och jag hoppas att många generationer att komma också får känna glädjen som bara en bok kan ge.
Mitt bibliotek
SvaraRaderaJag gick in på biblioteket och möttes av ett varmt rus av människor, personalen var väldigt välkomnande och trevlig. Det luktade böcker, gamla böcker,papper och en frisk doft. Jag såg så mycket människor. Många var gamla närmare 70 år, dem satt och läste böcker, en del letade efter böcker. Många ungdomar var också där, några satt vid datorer medan andra satt för sig själva och läste och pluggade. Jag tror många kommer till bibliotek för det är så lugnt, en härlig miljö helt enkelt. Det är så tyst och lugnt man blir så varm och lugn inombords när man besöker ett bibliotek . Biblioteket jag besökte var väldigt stort och bra utbud av böcker,datorer och många bord som var utspritt i lokalen så man kunde sitta i fred, det tror jag är viktigt för människor som kommer hit. Vissa människor tror jag får mer ro att sitta på ett bibliotek och läsa än att göra detta hemma.
/ Edwina Halldin
EN MÖTESPLATS FÖR MÄNNISKOR
SvaraRaderaJag valde ett bibliotek jag aldrig har varit på förut. Jag var hos min mamma i Kumla och hon bor precis bredvid biblioteket så jag bestämde mig för att gå in och ta en titt och eventuellt låna en bok.
Byggnaden där biblioteket ligger i ser relativt nybyggt ut och när man kommer in så ser det nytt och fräscht ut, men den där speciella "biblioteksatmosfären" som finns på bibliotek och då särskilt äldre bibliotek fanns där. Biblioteket kändes väldigt luftigt och inte så trångt och det var ett lugn där som är svårt att hitta på andra ställen. Det satt några människor vid datorerna som var placerade lite här och var där inne på biblioteket. Några stod och läste och tittade på böcker vid bokhyllorna och vid ett par fåtöljer satt ett par äldre herrar och damer och samtalade. Vid andra lite mer undanskymda platser satt folk och läste. Det enda ljud jag hörde var de äldre herrarna och damerna som pratade, men det var inget som var störande. De var inte högljudda på något sätt utan jag tyckte snarare att det kändes trivsamt.
Efter att ha strosat runt och sugit in mig det lugn som varade där inne och hittat en bok att låna, gick jag därifrån med tanken att jag absolut kommer att komma tillbaka till detta bibliotek flera gånger.
Mitt bibliote jag kommer ihåg som barn när jag besökte bibloteket, lukten, tystnaden att det kunde finnas en så tyst plats mitt i stadens larm coh stress. Bibliotekarierna var som tystnaden och lugnets förkämpar, så fort man råkade skratta eller prata högre än en tyst inandning var dom framme och bad en att respektera tystnaden.
SvaraRaderaI dag när jag går till biblioteket är tystnaden och lugnet nästan upphört, folk pratar och skrattar, datorernas tangentbord smattrar som regnet på ett plåttak en sommar kväll. folket på bibloteket stressar och pratar mer, dom som är värst är biblotikarierna själva.
den tysta oasen mitt i stan håller på att bytas ut mot ett mediacentrum där tystnaden och lugnet inte får plats, våran hunger och stress att smabt hitta det vi söker har tagit platsen som tystnaden och lugnet en gång hade.
Ett bibliotek där folk satt fördjupade i en bok i timmar har fått ge plats åt datorer och som man kan sitta vid några minuter innan en annan besökare flåsar en i nacken stressad och påpekar att data tiden gick ut för en minut sedan och att han har brottom..
David Ramstierna
Mitt bibliotek
SvaraRaderaSolen strålar det är fortfarande kallt i luften men solen värmer skönt, det är ett underbart väder och jag är på väg till biblioteket. När jag kommer fram till biblioteket så öppnar jag dörren och går in, det är varmt härinne så jag tar av mig jackan, samtidigt hör jag barn som pratar ganska högt och ser att de busar med varandra mellan hyllorna. Till vänster ser jag en skylt där det står Medborgarskolan, där fanns några bord med varsin dator på och en stol bakom. Det fanns en skiljevägg, och där bakom satt det några äldre personer och läste tidning. Jag tog min jacka och gick förbi några diskar där personalen jobbade, folk pratar ganska högt här och barnen som är här skrattar högt. Fortsätter in mellan hyllorna där står några enstaka personer och tittar efter böcker längst hyllorna, här är det något konstigt lugn men jag hör fortfarande barnen i bakgrunden. Hyllorna med böckerna kanske dämpar ljudet lite eller så har barnen lugnat sig. Jag tycker att det luktar gamla böcker och luften känns torr. Jag går ända längst in, går förbi en ljushårig tjej som sitter vid en dator, hon kanske pluggar. Jag fortsätter förbi henne och här är det väldigt tyst och skönt. Jag går tillbaks i mittgången mellan hyllorna och ju längre fram jag kommer desto mer ljud och folk är det. Men det är inte så mycket folk här som jag trodde det skulle vara på en lördag då många är lediga. Jag går fram mot disken där sitter en personal i telefon medan den andra som också jobbar här hjälper en person vid en dator. Jag tittar runt och ser att de större barnen som skrattat och lekt verkar ha gått hem. Nu står några mindre barn vid hyllorna med sina föräldrar, kanske ska dem låna några böcker där på barnavdelningen. Jag ser att en av små tjejerna valt en bok som hon sträcker upp till sin mamma. Jag vänder mig om lite och ser att det finns toaletter på den vänstra sidan när man går ut från biblioteket. Nä, nu känns det som att det får räcka med intryck från Stadsbiblioteket så jag går ut.
//Monica Sörfeldt
Mitt bibliotek.
SvaraRaderaPassade på att gå till stadsbiblioteket en härligt solig vårdag. Väl inne på biblioteket möttes man av en ganska tung luf med en doft som bara växte ju längre in man kom. Det var en fredags eftermiddag jag var där så det var ganska folk tomt, vilket man kan förstå eftersom dom flesta vill nog ta helg och skyndar sig hem efter jobbet. Fast jag måste säga att jag blev överraskad när jag fick reda på av personalen att dom hade ett arkiv på nedreplan. Detta var något jag inte hade en aning om. Så jag och ett par kompisar "smög" ner dit och jag måste faktiskt erkänna att jag blev väldigt rädd där nere, dom stora hjulen som man snurrar på för att hyllorns ska flytta på sig, den skarpa doften av gammalt papper som stack i näsan.
Mitt bibliotek.
SvaraRaderaPå väg till biblioteket går jag igenom stan, det är en fin dag med sol och värme. Det är en konstant rörelse och folk som rör sig kors och tvärs, vissa springer mot bussen, vissa är på väg till ett möte eller att möta upp en vän men vissa, de flesta går runt utan varken mål eller riktning. Det blir en väldig kontrast när jag går in på biblioteket. Direkt när man kommer in möts man av långa rader med bokhyllor, flera hundra böcker står uppradade i hyllorna, alla med olika form och färg, vissa böcker är stora som tegelstenar och vissa är små och tunna.
Jag har inte så står erfarenhet av biblioteket, har nog bara varit där ett par gånger. Min uppfattning ändras nästan direkt när jag kort efter att jag kommit in. Det är inte så tyst som jag trodde, jag trodde man var tvungen att smyga runt som en mus och vara orolig för att göra minsta lilla felsteg som skulle resultera i ett sånt oljud i denna lokal att det skulle eka ut och skaka om den konstanta tystnaden. Men jag märker att det behöver man inte vara orolig för, det pågår samtal hela tiden mellan människor, en mamma och sin son ska låna böcker. Två studenter sitter i ett hörn med två högar med kurslitteratur, de sitter och diskuterar kring deras uppgifter.
När jag väl hittat min bok så lånar jag den och lämnar biblioteket. Det tog ett tag för mig att hitta boken, men när jag väl har min bok och lämnar biblioteket så möts jag av stadens rörelse igen. Det är precis som när jag gick in på biblioteket, människor överallt, kors och tvärs. Tiden stannade när jag gick in på biblioteket och nu när jag gick ut så var stan som vanligt, ingenting hade förändras, tiden stannade inte, den tickar som vanligt igen.
"En mötesplats för människor"
SvaraRaderaDet är onsdag och vädret är ganska ostadigt när jag tar mig till vårt stadsbibliotek, det ligger på ett stort torg men det känns ändå som om det ligger lite undanskymt. Entré-dörrarna känns stora och tunga och jag upplever inte att miljön innanför stämmer överens med förväntningarna. Innanför dörrarna är det ljust, ett ganska milt ljus. Till höger ligger cityakademien, där sitter tre personer och väntar i sofforna, en av dom bläddrar i någon slags folder. Det luktar lite instängt, en tung ganska söt doft, liksom en dammig och fuktig källare. Man kan nästan se slitningarna på golvet mellan hyllorna där människor gått och letat efter litteratur. På vissa ställen är det blankare, det ser ut som att de möblerat om så att delar av golvet som inte slitits ned har kommit fram. När jag kommer en bit in så ser jag en utländsk kvinna med slöja som läser för fem barn ur en gul bok, Jag vet vem hon är så jag vet att hon läser på kurdiska. Ett av barnen bläddrar i en egen bok medan han lyssnar och de andra andra sitter tyst bredvid, de sitter på golvet.
För övrigt är det ganska tyst, det är som att bokhyllorna isolerar ljudet från de människor som befinner sig bakom dom. Två personer sitter med en stor bok vid ett bord och en laptop står uppfälld framför dom, det ser ut som de gör någon form av grupparbete. Längre in förändras ljuset då dagsljus kommer in genom fönstret och bryter de gulvita ljuset från lysrören i taket. Det finns små hyllor med ljudböcker, stora långa hyllor med annan litteratur och de står placerade nästan som stora labyrinter. Emellanåt kommer man fram till ett mindre hålrum mellan hyllorna, där finns bord och stolar att sitta vid. Det är en behaglig atmosfär, milt men ändå klart ljus, tyst men ändå livligt. Jag är själv ganska pedantisk och det är kanske därför jag gillar bibliotek, allt står i ordning och det är lätt att finna det man söker om man använder sig av de skyltar som förklarar vilken litteratur man kan finna under de olika bokstavskategorierna. Jag möter en kvinna med en vagn som ser tu som en lite bokhylla på hjul, hon hälsar glatt och svänger runt ett hörn där hon sedan stannar och ställer in böcker från den lilla vagnen i en bokhylla. När jag vänder för att gå tillbaka ut har barnen tagit på sig sina ytterkläder igen, de har på sig neongula reflexvästar som vittnar om att de kommer från ett dagis här i stan. De väntar otåligt med att få hjälp av sin fröken att låna några böcker. Jag har varit på vårt bibliotek förut, men stämningen är annorlunda från gång till gång, kanske beror det på vilka människor som möts där just den dagen.