Boktjuven,

Boktjuven, När döden berättar en historia måste du lyssna

av Markus Zusak

Boktjuven är ibörjan av boken en nio årig flicka som heter Liesel Meminger som blir bort adopterad av sin mamma. På tågresan genom Tyskland med sin mor och lille bror dör brodern. Detta leder till att boktjuven föds. Efter begravningen av sin bror hittar Liesel en svart liten bok i en snödriva på kyrkogården ”Dödgrävarens handbok. En handledning i tolv steg i konsten att gräva gravar”. Denna bok blir en av fem böcker som får ett stort värde i Liesels sätt att överleva andra världskriget i nazitysklan. Under bokens gång lär hon sig läsa med hjälp av Dödgrävarens handbok med hjälp av sin nya styvfar Hans Hubermann.
Boken är en överlevnads berättelse, hur Liesel genom sin nyfunna kärlek till det skrivna ordet lyckas hålla sig flytande under den kanske mörkaste tiden i världens historia. Boken är berättad av Döden och ibland lägger han in sina komentarer till händelserna i Liesels livsöde med även om hur mycket jobb det var att hämta alla själar som gick förlorade under tiden bokens handling utspelar sig.
Liesel och hennes nya familj gömmer under en tid en judisk man i sin källare som även han får en stor del i Liesels liv och ökar hennes kärlek till det skrivna ordet.
Boken är skriven som att det är en berättarröst som berättar hela historien. I detta fall är det Döden som får agera berättare, Han lägger in sina egna betraktelser under resan från sina iaktagelser av Liesel och hennes familj.
Sråket i boken är lätt att ta till sig med sina poetiska utsvävningar kring mijlöer och och personer
"Det första jag ser är vitt. Av det bländande slaget. Somliga tänker alldeles säkert att vitt inte är någon riktig färg, och en massa av den sortens tröttsamt nonsens. Ja,då kan jag tala om för dej att det är det. Vitt är utan tvekan en färg, och personligen tror jag faktiskt inte att du har lust att säga emot mej."